“Gör skolan tråkigare och jobbigare för eleverna”

Det är med en viss grad av förskräckelse vi läser Gabriel Heller-Sahlgrens och Nima Sanandajis debattinlägg ”Gör skolan tråkigare och jobbigare för eleverna” i Svenska Dagbladet 2019-05-20.

I en historisk återblick får vi följa författarnas bild av vad som gått snett i svenska skolan. I den bilden har Sveriges progressiva tankar kring elevdemokrati och självlett lärande, tillsammans med ett fokus på glädje, gett upphov till att vi får låga kunskapsresultat i jämförelse med andra länder.

Samtidigt noterar de att förändringarna i skolan fick genomslag i samband med attitydförändringar i samhället, där vi nu har mer fokus på frihet och självförverkligande och lägger vikt vid barns trivsel, fantasi och självständighet.

Trots att författarna alltså ser hur omvärlden har förändrats hävdar de med bestämdhet att skolan bör gå tillbaka till att bli mer kunskaps- och karaktärsfokuserad. Detta betyder att vi behöver nya läroplaner där progressiva skrivningar lyfts ut och elevers plikt att jobba hårt skrivs in.

”Det innebär helt enkelt en delvis tråkigare och jobbigare skolgång för eleverna” skriver de. Deras resonemang saknar många viktiga delar och slutsatsen har i sig inget stöd i forskning.

Ska vi titta tillbaka i vår historia så låt oss börja med att titta i Tomas Björkmans och Lene Rachel Andersens bok The Nordic Secret.Författarna visar där hur vi i Norden klarade av vårt förra paradigmskifte, när vi var på väg från jordbrukssamhälle till industrialism. Det bildningsideal som fanns då, där man såg potentialen i att utveckla hela människan, ligger till grund för vår värderingsmässiga särställning (se bild nedan).

 

Detta bildningsideal kom tyvärr att försvinna till förmån för synen på skolan som en ”fabrik” för mänskliga resurser. Den här ”resursfabriken” är den karaktärsdanande skola som Heller-Sahlgren och Sanandaji vill att vi ska titta tillbaka på och lära av. Syftet är att nå bättre resultat i PISA och vinna i konkurrenskraft i jämförelse med andra nationer. Dagens barn och unga är i deras vision alltså ett medel för att nå nationens mål vad gäller internationell handel och tillväxt? Bilden som beskrivs är i våra ögon inte bara nationalistisk utan också dystopisk.

Vi i Teal School ser en annan möjlig framtid, där barn och unga kan utveckla sina personliga intressen och samtidigt bidra till en demokratisk värld där Sverige har den framstående ställning vi är vana att se oss i. För låt oss inte luras av författarnas retorik. Vi ser inga större tendenser att vi är på väg att tappa i innovationskraft eller konkurrenskraft. I de flesta mätningar och rankingar ligger vi mycket högt. Annika Rembe f.d. GD på Svenska institutet säger t.ex.[1] :

”Utan att gå in på enskilda index som jämför länder kan vi konstatera att Sverige vanligtvis, liksom våra nordiska kollegor, ligger i topp när man mäter innovation, hållbarhet, jämställdhet, nationsvarumärke etc. … Så har det varit de senaste 20 åren”.

När det häromåret var stora rubriker om att Sverige tappade i konkurrenskraft var det för att vi gått från plats 6 till plats 7 i en global ranking av 137 länder[2].

Vi anser att skolan bör bli mer progressiv. Sverige ligger i framkant av samhällelig utveckling och kan ligga kvar i framkant genom att skapa en skola som tar oss från yttre motivation till inre och från självförverkligande till självöverskridande (self transcendence). Självöverskridande betyder att det personliga meningsskapandet ligger i att skapa värde för andra, för samhället eller världen – något vi redan ser hända i yngre generationer med exempelvis ett ökat fokus på klimatfrågan och socialt entreprenörskap.

Vi är i stora delar av världen på väg att lämna det industriella paradigmet. Det dyker upp nya sätt att organisera arbete, som inte baseras på hierarkier, styrning och kontroll utan på meningsskapande, enkla principer, självbestämmande och flexibilitet. Organisationer som blir lättrörliga som fågelflockar och där vuxna människor inte bara tillåts styra över sin egen dag utan också får stöd i sin personliga utveckling. Nya principer och arbetssätt skapas, som passar människors behov och vår komplexa värld. Detta sker också i skolans värld, men de mest progressiva skolorna finns inte i Sverige.

Vi i Teal School vill se skolor som nederländska Agoraskolan[3] även i Sverige. Skolor där barn utvecklar förmågan till livslångt lärande, där de utvecklar empati, självkänsla, relationskompetens, entreprenörskap och en vilja att bidra till en bättre värld. Skolor som förstår vad inre motivation är, och kan se att det är kopplat till glädje, utveckling och välmående.

Vi vet idag så mycket mer om hur människor fungerar att system som baseras på yttre motivation, plikt och maktutövande snart är ett minne blott. Skulle skolan gå åt detta håll går den i motsatt riktning mot all övrig samhällsutveckling, något som inte leder till höga PISA-resultat utan snarare katastrof.

En kortare version av denna artikel skickades in till Svenska Dagbladet som replik till ursprunglig debattartikel, men refuserades.

[1] https://si.se/annika-rembe-framtidsspanade-pa-di-varlden-2018/

[2] https://www.affarsvarlden.se/bors-ekonominyheter/sverige-tappar-i-konkurrenskraft-6874230

[3] https://medium.com/pi-top/meet-the-school-with-no-classes-no-classrooms-and-no-curriculum-7cc7be517cef